Kammarrättens formulering lyder:

Kammarrättens bedömning.
De krav som ställts är sådana att de har att göra med hur varorna i fråga har
producerats och går inte att direkt kontrollera genom en kontroll av den
levererade produkten. Kammarrätten noterar att kommunen inte har gått så
långt som att kräva ekologisk märkning.

En kontroll ska för att vara effektiv lämna garantier om att den vara som
upphandlas uppfyller de krav som ställs. Kammarrätten bedömer
inledningsvis att en verklig kontroll inte kan ske genom att anbudsgivaren
eller en underleverantör till anbudsgivare själv intygar eller försäkrar att
djurskyddskraven i särskilda avseenden kommer att uppfyllas eftersom en
verklig kontroll, om den ska fylla någon funktion och tillgodose kravet på
likabehandling, bör utföras av någon i förhållande till anbudsgivaren
fristående person eller något fristående organ. Kammarrätten bedömer
därför att en försäkran inte kan utgöra en effektiv uppföljning och kontroll
av djurskyddskraven.

När det gäller inspektioner kan en inspektion endast visa de aktuella och
möjligen framtida förhållandena men inte med någon större tillförlitlighet
vad som förevarit tidigare och kan därför inte garantera att den vara som
upphandlas uppfyller de krav som ställs.

Kammarrätten bedömer inte heller att det är tillåtet att ställa krav på visst
miljömärke eftersom andra relevanta bevismedel eller certifieringssystem
alltid måste godtas. Kammarrätten bedömer vidare att ett sådant krav eller
krav på viss certifiering borde ha framgått redan av förfrågningsunderlaget
för att tillgodose att alla anbudsgivare behandlas på ett likartat sätt kontrollsystem som möjliggör en verklig kontroll av sådana djurskyddskrav
som är strängare än den i unionsrätten fastlagda miniminivån samt
framhåller att det också är möjligt att göra stickprov.